Näringsverksamhet handlar om lönsamhet, det handlar om att tjäna pengar. Ett företag som inte tjänar pengar kommer att gå under, och ska gå under. Men företagets logik går att kombinera med värderingar som oftast saknas i företagandet. När man startar ett socialt företag är det för att göra skillnad, för lokalsamhället, för människors arbetsvillkor, för miljön eller något annat. Det handlar framför allt om att driva sin verksamhet på ett sådant sätt att det bygger på hållbar utveckling. Man väljer en plats där det finns behov av arbete, anställer personer som inte hade fått jobb på den traditionella arbetsmarknaden. Man kan också välja arbetsmetoder som är mer skonsamma för de anställdas hälsa och för miljön. Socialt företagande handlar helt enkelt om att  göra rätt från början. Ett socialt företag startas för att åstadkomma samhällsförändring, men använder lönsamhet och vinst som metod för att nå den.

Att företaget går med vinst är nödvändigt, frågan är till vem vinsten går och vad man gör vinst på. I Fair Enterprise Networks företag återinvesteras vinsten i företaget och blir på så sätt ett medel för att nå högre ambitioner. Det finns inga aktieägare som får miljonvinster på bekostnad av de anställdas arbetsvillkor eller miljön. Däremot används vinsten till bättre villkor för de anställda, utökad verksamhet och större samhällspåverkan. En av de viktigaste delarna i socialt företagande är att bidra till positiv utveckling i lokalsamhället. Detta kan göras på mängder av olika sätt. Watabarans pappersfabrik ligger till exempel i utkanten av Kathmandu där infrastrukturen är näst intill obefintlig. För att göra det lättare för de anställda att komma till arbetet har Watabaran förbättrat vägen som går genom stadsdelen, något som även gjort det lättare för de andra som bor där att ta sig fram. Detta kan tyckas som en liten förbättring, men för de boende i stadsdelen är det viktigt att lättare kunna ta sig till jobbet och hem med buss eller cykel.

Corporate Social Responsibility och socialt företagande är inte samma sak. CSR handlar om att företag kan göra medvetna val för att göra samhällsförändringar. det kan handla om att ha etiska uppförandekoder, att ha sociala projekt som man stödjer, att låta de anställda arbeta för ideella organisationer på arbetstid med mera.

Muhammad Yunus, nobelpristagare och grundare till microlånsföretaget Grameen Bank beskriver träffande problematiken kring CSR genom att prata om stark och svag CSR. Svag CSR är " skada inte människorna eller världen (om det inte är nödvändigt för att gå med vinst)". Stark CSR är istället "gör gott för människorna och världen (så länge det går att kombinera med att göra vinst)".

Det finns naturligtvis lika många sätt att se på CSR som det finns företag som arbetar med det. men det är lätt att se exempel både på den svaga, där man skriver ut på förpackningen att man inte använder kemikalier som ändå förbjudits enligt lag eller som inte normalt ingår i produkten, och på stark CSR med företag som väljer att bygga skolor och sjukhus för att bidra till positiv utveckling samtidigt som man arbetar för att minska sin egen klimatpåverkan och förbättra villkoren för de anställda.

Det finns en föreställning om att företagen alltid kommer att leverera det som marknaden efterfrågar, att det därmed ligger på konsumenten att ställa högre krav på kvalitet och etiskt ansvar. Vi menar att det självklart är ett ömsesidigt ansvar, det krävs både företag som självmant gör förbättringar, som tar ansvar för sina handlingar och som ser sig som en del av det samhälle som de verkar i. Företag som ser det som en möjlighet och en styrka att arbeta för en positiv samhällsutveckling. Det krävs också konsumenter som vågar ställa krav, som inte accepterar exploatering och rovdrift, som vill ha ett etiskt mervärde och är beredda att betala för det.